Resan SidavidSida fortsätter.......

Den 4/8 var det dags för läkarbesök i Uppsala med onkologen. Han gick igenom dekommande 6 veckorna med strålning varje vardag, skrev ut cytostatika Lars skulle äta varje dag i dessa 6 veckor.

Den 12/8 började strålningen..... Vi bodde på patienthotellet i Uppsala, jag bodde med Lars hela tiden, det bekostade Landstinget Dalarna åt mig!!!! Helt fantastiskt att jag fick vara med Lars varje dag under behandling och det betydde mycket för Lars, då han efter Krampanfallen blivit mycket orolig att dessa skulle komma igen,

(L skriver så i fortsättningen) är mycket rädd att vara själv efter kramperna som var svåra.

Vi träffade många underbara personer på patienthotellet, eftersom det mestadels bor cancer patienter under strålbehandling där. Vi har knutit an flera stycken härifrån Dalarna, fantastiska kvinnor och män!

L strålades varje vardag och vi åkte hem över helgerna. ett skönt avbrott.

Strålningen gick bra, v4 tappade L håret över natten så fort gick det stora tufsar, så det blev rakning på de ställen hår fanns kvar.

Den 23/9 var strålningen över. L har blivit tröttare och tröttare de sista veckorna, och känner av domningar i vä handen och lite förlamningar i vä ansiktshalva. Han är också jättetrött pga viktöning en biverkan av Cortisonet han har gått upp 36 kilo på 8v det tar på. Dessutom fick han reda på att han begynnande diabetes också det pga Cortisonet. Svårt det där med Cortisonet som är nödvändigt för att ta ned svullnaden strålningen orsakar. Ja, strålningen är ju inte helt snäll den heller orsakar ärrbildning och svullnad.....

Ja det är en enda ond cirkel att "botas och bli botad" eller vad man nu ska säga!!???

Den 23/9 Var strålningens sista dag och vi åkte hem!
Så skönta att vara hemma och "börja leva ett riktigt vardagsliv" utan sjukhus visiter inbokade!!! Från Cancerbeskedet  och op i Juni fram till nu hade vi varit hemma ca 3v av 3 månader......

Just nu känner jag mig totalt rotlös.... är sjukskriven som tur är... klarar ej att arbeta om Sjuksyster nu..... är ju det hemma.... åtminstone i mina tankar.... svårt det här att vara både hustru, Sjuksköterska samt anhörig när vi är på sjukhus.... ja ett enda kaos av oro, rädslor.... ibland sover jag som en stock i flera dagar sen kommer nätter och dar då jag går på super energi.... alltså inget ordentligt schema..... i dygnsrytmen...




Till slut ber jag Lotty64 kontakta mig igen, jag kommer inte in på din profil!!